Sara Nordström

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Har mest tänkt på mig själv och jobbet. I dagsläget går all min sista energi åt till Jobb med minimalisk lön, men det gör mig ingenting. Jobbar jag så ofta jag kan så fungerar det nog. Och har jag knappt någon fritid så behöver jag ju inte spendera mina pengar, right?

Jag gick och bokade en kurator för ett par veckor sedan. Fick en tid för ett par dagar sedan... Och den tiden är i slutet av månaden.  !?!? Herregud...

Aja.. Tänkte bara visa att jag lever. Nu ska jag fortsätta jobba. Kram på er :)

Ja jag ser ut som en knarkare på bilden. I denna sekund hade jag varit vaken i två dygn och två timmar. Woooop!

Aja. Vet inte riktigt vad som händer just nu. Jag drömmer konstiga drömmar på nätterna och vaknar inte av alarmet, I natt sov jag över tolv timmar och är fortfarande trött. Ibland kan jag inte sova på flera nätter.

Väntar på samtal från en kurator så jag hoppas att jag snart kan förstå vad som är fel med mig och vad jag ska göra åt det. Misstänker att det beror på stress. Ställer för höga krav på mig själv så till slut så klarar jag inte av det själv.

Eftersom jag missade skolan idag pga jag inte varknade av alarmet så får jag väl göra nytta här hemma, lite engelskaplugg och matteplugg. DISKA(för en gångs skull väntar jag inte tills det blir berg). Man blir lite bortskämd när man har haft diskmaskin tidigare. Jag ska söka fler jobb och lite sånt. Idag slutar mitt alkoholförbud och på fredag får jag pengar. Jag och Jenna funderar på en utgång om inte Syrran kommer till mig i helgen :) Lovade henne en hårklippning när hon fyllde år (för otroligt lääääängesedan) Så nu ska hon äntligen få den xD. Men det är kul att ibland kunna umgås med sina systrar själv(även om det inte alls blir ofta). Om jag hade råd skulle jag åka till Camilla någon helg som bor i Stockholm. Men det blir ju knapert när man lever som student och bor själv... Uppoffringar måste man göra.

Funderar på att höra av mig till Jenna för den obligatoriska kaffe och skitsnacket. Jag är lyckligt lottad som har en vän som henne. Hon vet mer om mig än någon annan och hon är den enda jag litar på i världen. Faktiskt. Att hon är lite seg och ALDRIG SVARAR I TELEFONEN är väl bara hennes charm. Kan leva med det xD

Såå... Sammanfattning.. Vad ska jag göra?

• Diska
• Skita
• Ringa Jenna
• Plugga
• Sova

Wish me god luck!

Ja, nu ger jag upp att försöka sova. Sömnproblemen tar kol på mig... Jag kan aldrig ta det lugnt och jag är alltid stressad. I skolan så stänger jag in alla mina negativa känslor för jag bryr mig om folk i min närhet och jag vill inte påverka deras inställning så jag är glad, peppande och visa mina bra sidor, det gör jag för alla och det är knappt för någon jag visar mina negativa känslor. Jag stänger av helt enkelt. Och sen när jag kommer hem om dagarna så kan jag aldrig ta det lugnt. Jag får ångest om jag sätter mig ner och tar det lugnt för jag känner mig inte duglig, jag känner mig lat och stressad över att det finns så mycket jag måste göra, även om det inte ens är några måsten? Stressen bubblar inom mig hela dagarna och jag kan inte ligga stilla på natten. Jag vrider och vänder på mig i flera timmar tills jag ger upp och går upp igen och bara väntar på att klockan ska bli sju så jag kan hoppa på bussen. Det är på natten alla känslor kommer, det är på nätterna jag oftast bloggar för då rinner allt över kanten, då har jag stressat ner och så kryper mitt psykiska mående upp. Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte gå till skolan varje dag och se ut som en zombie pga för lite sömn.

Jag känner mig ensam och ynklig samtidigt som jag VILL vara ensam. Jätte konstig känsla och svårt att förklara för någon som aldrig har haft denna känsla.

Kvinnan i mig vill kunna stå på egna ben och klara sig igenom allt med sin styrka och vilja..

Flickan i mig vill ha en vägg att luta sig mot, någon som säger åt mig att jag duger. Att jag är en bra och vacker person.

Om jag var samma person som jag var för ett halvår-ett år sedan så hade jag suttit här och gråtit. Men jag kan inte. Det skulle vara skönt men det går inte. Någon inom mig säger ''fan vad patetiskt att lipa för minsta lilla, när ingenting går som du vill så gråter du.''

På dagarna är jag den starka kvinna jag vill vara. Jag visar inga känslor till någon. Jag kanske uppfattas som iskall? Vad vet jag? 

Jag ska berätta för er en sak nu som har med min dåliga självkänsla att göra..

Jag var tillsammans med en kille för ca 4 år sedan.

Vi var väl tillsammans några månader(det var inte länge men det räckte)

När han hade gjort slut med mig så skrev han dom mest otäckaste sakerna till mig som sårade mig djupt, efter det har jag aldrig nått toppen igen utan legat och svävat på en dålig självkänsla.

Orden ser jag framför mig idag. 

Du är så jävla ful och äcklig

Jag ångrar att jag ens blev tillsammans med dig

Du ville inte suga av mig, jävla pussy (han VISSTE att jag hade blivit tvingad att suga av en förut mot min vilja, men ändå så kränkte han mig för att jag inte ville suga av honom)

och så gick det om och om igen.

Kanske han inte sa exakt som jag skrev men kommer ju inte håg exakt och det mesta har jag förträngt. Jag kommer ihåg hur mycket jag trycktes ner för varje kommentar. Jag kommer ihåg hur jag tog fram rakbladet och skar mig i handlederna. Jag kommer ihåg att jag var ute och gick i timmar och bara grät. Hur jag gång på gång gick längst järnvägen och tänkte att ''nästa tåg som kommer så tvekar jag inte''

Något år efter skrev han ett långt förlåt sms där det stod att ''jag insåg aldrig hur vacker du var''

Jag var nära på att kasta mobilen i väggen, så arg blev jag. Denna människa och hans ord gjorde så att jag knappt kunde visa min kropp, kunde inte gå ut utan smink igen, gömde ansiktet bakom mitt hår, kunde aldrig se någon i ögonen igen (har fortfarande svårt för det).

Jag mådde så dåligt. Jag var nära på att ta mitt liv. Jag kände mig så kränkt och värdelös. Jag berättade inte för någon och det ångrar jag idag. Detta berättade jag aldrig för någon vän eller någon i min familj. Jag höll allt inne för jag trodde folk skulle klandra mig och tycka allt var mitt fel.

Jag skriver detta för att jag nu är redo att dela med mig. Varför jag är lite ostabil ibland psykiskt så vill nog folk ha en anledning. Detta är en liten del av min anledning. Ni ser fin tjej. När jag ser mig i spegeln så ser jag en plattbröstad flicka utan former och stolthet. 

Jag jobbar med det så otroligt hårt. Och jag är stark idag. Starkare än kanske dom flesta. Och det säger jag inte bara för att verka präktig utan för att det är det jag känner. Jag är stolt över mig själv och ger ofta mig själv beröm.

Om inte detta hade hänt så hade jag inte varit så pass stark som jag är idag.

(Och jag har förlåtit denna person) 

Hejhej! Faan vad duktig jag har blivit på att uppdatera bloggen känner jag. Har nyss käkat och sitter nu och glor på 112 på liv och död. Känner hur det verkligen pirrar i benen.. Måste ut och springa eller ta en powerwalk med hög musik i lurarna. Så otroligt underbart :). Men måste vänta tills jag har smällt maten, annars blir det ajaj i magen ;).

Blir att ta tag i lite disk nu då.

Har jag väntat för länge? Är det för sent nu? 

Tänkte skriva lite om just kärlek. Vad är det egentligen? Kan vi verkligen känna kärlek eller är kärlek bara en inbillning. 

Alla har väl varit med om känslan av att bli knäsvag varje gång man ser en person, bara ''råka'' gå förbi där man vet den personen är, behovet av att veta vad den personen gör hela tiden och drömma drömmar om personen, man vet till och med vilka tider personen jobbar eller vilken dag den fyller år.

Va händer i kroppen egentligen. Man blir helt plötsligt fera år yngre på nytt, man ler sådär fånigt varje gång man tänker på personen och fantiserar om personen på kvällarna.

Kärlek är ingenting man kan rå för. Det är någonting som bara händer. Därför är det både det vackraste och jobbigaste som finns. 

Jag frågade en vän för ett tag sen om hur man vet om man är kär. Tänk om man bara har trott att man har varit det fast det inte är så.

Till svar fick jag: ''då har du aldrig varit kär om du säger så där, för är man kär så VET man det''

Det är skillnad på att älska och kärlek. Man kan älska utan att vara kär och man kan vara kär utan att älska.

Tyvärr är jag en sådan person som är så jävla feg. Får jag intresse för någon så sätter jag upp en vägg. Jag har aldrig tagit ''ett första steg'' eller vad man säger. Jag är rädd att bli sårad och förlora min stolthet. Man måste kunna chansa men jag är en sådan person som avvaktar på avstånd. Jag måste lära mig att ta risker.

Längtart till sommaren, uteserveringarna, bad, sol, shorts, linne, värme, herreguuud vad jag inte orkar med snö och regn längre :(

Bild jag tog i Somras. Helt oredigerad :)

Jaa det är så hät jag roar mig när jag har så här FÖRBANNAT tråkigt... Har varit själv i bara några timmar men har redan hunnit bli uttråkad. Jag vill göra något ikvällm jag vill träffa folk och vara lite social. Men bor man i Fellingsbro så blir det väl att sitta och pilla sig i naveln ikväll. Jag och * Tog en promenad i natt och det är ju då man känner att det är lite pinsamt att bo i Fellingsbro. En fredagnatt och det enda man ser är två bilar. som åker igenom.

För övrigt så var det en trevlig kväll igår. Film, en öl, musik och sång. Och känslan att vakna upp en lördag utan att vara bakfull är ju så otroligt underbar.

Aja.. Måste ut och se lite solljus innan det blir mörkt igen då. Chaaaao!

Tänkte skriva ett litet inlägg innan det är sovdags. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om för jag har verkligen bloggtorka just nu. Det är synd för att jag märker att antalet läsare bara ökar. Underbart :). Ska försöka få till lite fler videobloggar också.

Har diskat och plockat undan lite i lägenheten för i morgon får jag Finbesök. Mycket trevligt^^. 

Öhmmm.. Har inte direkt något att skriva idag >_< så det blir lite shabblabblabbla på ett ungiefär.

510niiiceniiice.

Nee nu skiter jag i att försöka ens. Det är ändå för sent och i morgon är en ny dag.(älskar kodspråk) xD

God natt xD (ursäkta flummiga inlägget)